När Chef och Ledarskap sökte förskolechefer som tagit strid uppåt mot neddragningar i förskolan var det inte många som hörde av sig. Så då ställde jag upp. Det har ju ändå varit en ständig kamp för barns rätt till en kvalitativ pedagogisk verksamhet mot kommunens budget i balans. För min del hoppas jag att jag slipper kämpa för varje krona de närmaste fyra åren.

Nedan följer hela artikeln.
 

Hennes nätverk har fått kommunen att backa

FrånChef & Ledarskap2014-08-25 19:54

Vesna Birkedahl driver två förskolor i Kungälv. Flera gånger har hon samlat förskolecheferna i sitt nätverk för att ta strid mot kommunen – och fått rätt.

Vesna Birkedahl tycker att hon kämpar för alla förskolor i Sverige - inte bara sina egna.
När Vesna Birkedahl startade för­skolan Viljan i Kungälv 2008 hade hon jobbat som personalchef i det privata näringslivet i många år. Hon var van vid begrepp som ledningssystem, organisationsutveckling och processer och att årligen bli granskad i revisioner. Allt i syfte att vässa och förbättra verksam­heten.

– Jag trodde förstås att kommunen hade en professionell organisation för att bemöta oss fristående förskolor, vi var ju inte den första i kommunen, men jag blev förvånad. De hade i stort sett noll koll, säger hon.

Vesna Birkedahl pratade runt med de andra fristående förskolorna och förstod snart att de fick lite olika svar beroende på vilken tjänsteman på kommunkontoret de pratade med. Och de lokala politikerna ursäktade sin okunskap med att de bara var fritidspolitiker.

– Då organiserade vi oss i ett nätverk, berättar hon.

Vesna Birkedahl bläddrar i en stor svart klippbok. Här har hon samlat nyhetsartiklar, insändare och debattinlägg om en rad frågor som hon antingen drivit själv eller tillsammans med andra.

Första gången var 2010 då kommunen hotade att ändra ersättningsnivån för barn till föräldrar som exempelvis studerar eller är hemma med yngre syskon, de så kallade 15-timmarsbarnen. Från att ha lika stor förskolepeng för alla barn, oavsett hur länge de vistas på förskolan, ville kommunen sänka ersättningen till förskolorna för 15-timmarsbarnen och därmed spara tre miljoner.

Vesna Birkedahl konstaterade att hon skulle gå miste om en hel del pengar.

– De fristående förskolorna i Kungälv är relativt små och har man många 15-timmarsbarn så slår det hårt mot verksamheten. Viljan ligger i ett område med stor inflyttning av familjer som just står i begrepp att skaffa sig ett andra barn så vi var verkligen drabbade, säger hon.

Tillsammans med kollegorna i nätverket började Vesna Birkedahl läsa på om reglerna om allmän förskola och tog reda på hur kommunen hanterade föräldraavgiften för att se om de kunde hitta besparingar på andra håll.

– Då såg vi att de kommunala förskolorna inte tog ut någon föräldraavgift under loven, även om barnen var på förskolan då. I stället var tanken att föräldrar skulle få en faktura inför varje lov men det blev för stor administrativ apparat att hantera så kommunen hade helt enkelt struntat i det, med hänvisning till att det inte handlade om så stora summor, berättar Vesna Birkedahl.

I de fristående verksamheterna fungerade det på ett annat sätt. Där räknade man ihop avgiften för hela året, inklusive loven, och delade det med tolv. Det sättet att tänka vann först inget gehör hos kommunens tjänstemän. Men Vesna Birkedahl gick vidare med förslaget till politikerna.

– Om kommunen skulle börja räkna på vårt sätt kunde de spara två miljoner och är det något politiker gillar så är det när man hittar pengar. De köpte vårt förslag och vi tyckte det var kul att de lyssnade på oss och att vi kunde påverka.

– Sedan tog det ändå ytterligare två år innan det blev verklighet, ärendet föll mellan stolarna när en person reste på semester och ingen annan tog tag i det, säger Vesna Birkedahl och skakar lite på huvudet.

Numera går hon inte längre med sina ärenden till tjänstemännen utan pratar alltid direkt med politikerna. Hon har kallats ”brutalt ärlig” och vid ett tillfälle råkade hennes svärfar träffa en person som hade hört om en kvinna i Kungälv som var ”politikernas stora skräck” – det var Vesna han talade om.

– Ha ha, ja jag kan nog vara ganska hård, jag säger som det är. Jag har inga problem med att vara tuff, så länge vi håller oss till sakfrågorna.

Att Vesna Birkedahl själv äger sina två förskolor är inte oväsentligt i sammanhanget. Hon kan inte bli anklagad för illojalitet och inte bli flyttad på eller uppsagd på grund av att hon är obekväm och besvärlig. Men det är ändå en balansgång, menar hon.

– Jag har alltid haft kö till mina förskolor och inga problem med att fylla platserna. Men det är inte alla som förstår att jag kämpar för alla förskolor i Sverige och inte bara för lilla Viljan. När debatten svänger från sakfrågan till att handla om vinst och att jag är besvärlig för att kunna stoppa pengar i egen ficka, då backar jag. Den nivån vill jag inte sjunka till.

För drygt ett år sedan hände just det. Då handlade det återigen om besparingar och även denna gång på 15-timmarsbarnen. Nätverket samlades ännu en gång och lyckades få politikerna att lyssna på argumenten men beslutet om besparingar kvarstod.

Vesna Birkedahl fortsatte ändå att hålla debatten levande på insändar- och debattsidor i Göteborgs-Posten och Kungälvs-Posten. Och det var där, i en insändare, som en lokal politiker kritiserade henne för att bara vara ute efter att få mer pengar för egen del.

– Då fick det vara nog. Det var bara ful politisk retorik och det ville jag inte vara med om.

Under hösten låg hon lågt men framåt vintern kände hon att situationen var ekonomiskt ohållbar och hon fick ny energi. Tillsammans med nätverket JO-anmälde hon kommunen för bristande information kring de sänkta ersättningsnivåerna och i våras kom domen.

– JO gav oss rätt och kommunen fick smäll på fingrarna för att den gjort fel. Kommunalrådet har gått ut i en artikel och lovat att ändra beslutet från årsskiftet. Men det är ju valår så helt säker kan man ju inte vara, säger hon.

När Vesna Birkedahl får frågan om vad som får henne att driva alla dessa frågor med sådan kraft svarar hon att hon alltid haft en förmåga att se en förbättringspotential i det mesta: ”Varför gör man inte så här i stället?”

– Jag skulle känna mig illojal mot min personal om jag inte stod upp för förskolan. Men också mot mina föräldrar och barn, de köper en pedagogisk verksamhet, inte barnpassning. Om jag inte får förutsättningarna från kommunen att ge dem det så måste jag ju ligga på. Det är ju frustrerande att kommunen förlorar pengar på att en person reser på semester och ett beslut inte verkställs. Går det dåligt för kommunen så går det dåligt för oss. Vi hänger ju ihop.

Ulrika Sundström