Om lågaffektivt bemötande i förskolan

Av: 
Vesna

Oj vad häftigt det var att få träffa mina idoler live. Jag har följt Bo Hejlskov på facebook en tid och när föreläsningen Lågaffektivt bemötande i förskolan kom till Göteborg bokade jag snabbt in mig och två kollegor. Att Bo skulle ha med sig David Edfelt var grädde på moset. För att alla på förskolan ska ha samma förförståelse har all personal sett Bo:s föreläsning Lågaffektiv teori och metod del 1 och 2.

Bo Heljskov och David Edfelt är båda psykologer, författare, föreläsare och handledare i hantering av problemskapande beteenden utifrån ett lågaffektivt förhållningssätt. Tillsammans har de skrivit boken Beteendeproblem i förskolan.

Det är intressant det här med problem, för vem äger egentligen problemet? Är det barnet med en npf (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning), pedagogen som stör sig på att barnet inte kan sitta still eller koncentera sig eller vuxna som beskyller föräldrarna för dålig uppfostran? Barn med npf (adhd, asperger, autismdiagnoser, touretts, depression, ångest) finns runtomkring oss och statistiskt finns det 1-2 barn i varje klass. Många hemmasittare (barn som inte går till skolan) är barn med npf. En trolig anledning är att de inte fått med sig strategier under sin förskoletid för hur de kan hjälpa sig själva. För oss som arbetar i förskolan handlar det om att hitta verktyg som fungerar för just det barnet. Som David sa ”har du träffat ett barn med autism så har du träffat ett barn”. Det gäller alltså att hitta vilka verktyg som fungerar och där får vi helt enkelt prova oss fram.

Vi behöver olika verktyg för att hantera situationerna som uppstår, andra för att utvärdera det som händer och ytterligare andra för att hur vi kan förändra beteendet. Om vi tror att straff, belöning eller lydnad är verktyg för att arbeta med barn med npf är vi illa ute. Forskning visar att det leder till låg självkänsla och självförtroende, självskadebeteende och låg tillit till vuxna.

Några lågaffektiva metoder är att man höjer t ex inte rösten när barnen gör det och man använder inte kroppen som ett maktmedel som t ex att tvinga barnet att se en i ögonen när man pratar till det, man sätter sig ner när barnet blir oroligt och försöker smitta barnet med sitt lugn. Allt detta försvåras när man är stressad, vilket är ytterligare en anledning till att vi inte vill arbeta med timvikarier från nästa höst.

Det finns många frågor att ställa sig:

Vad lär sig barn som hela tiden misslyckas och tillrättavisas?
Vad lär sig barn när de alltid hör sitt namn i negativ bemärkelse?
Vad lär sig barn när de utsätts för situationer de inte klarar av?
Vad händer när vi upptäcker avvikande beteenden hos ett barn? Börjar vi moralisera? Varför?
Vilka förväntningar har vi på barnet? Är det ens rimligt?

Jag tycker det är viktigt att kunskapen kring npf ökar i Sverige då jag kan uppleva ett tuffare klimat gentemot dessa familjer, för oavsett om man har svårigheter eller inte har vi märkt att alla barn mår bra av ett sådant förhållnings- och arbetssätt. 

På Viljan arbetar vi vidare med detta med att möta varje barn utifrån sina förutsättningar och göra vad vi kan för att anpassa miljö, rutiner och arbetssätt. Det är vårt ansvar att hitta lösningar och strategier för barnet. Det är inte barnet som ska anpassas till en norm som anses ”normalt”. För vad är egentligen normalt och vem har bestämt det? 

För dig som är nyfiken och vill veta mer finns en helt ny värld att upptäcka och nedan är några tips.

Bo Hejlskovs blogg:              http://hejlskov.se/blogg/

Föreläsningen del 1:             https://urskola.se/Produkter/198406-UR-Samtiden-Lyfta-upp-eller-trycka-ner-Lagaffektiv-teori-och-metod-del-1

Föreläsningen del 2:             https://urskola.se/Produkter/198407-UR-Samtiden-Lyfta-upp-eller-trycka-ner-Lagaffektiv-teori-och-metod-del-2

Npf guiden:                          http://npfguiden.com/

Barn som bråkar:                 https://www.smakprov.se/smakprov/visa/9789127141988/partner/smakprov